Jag kallade in det tyngre artelleriet i form av luvan med tanke på missödet då jag skulle raka henne själv då hon både dödade rakaren sprang genom grimman som blev i två delar och rakarrn dog ponnyn var långhårig och jag blåslagen.
Pärla tyckte att när luva startade rakare var det lite farligt och hon lättade lite fram men inget katasyrofalt. Sandra hämtade lite hö och när pärlan väl vande sig av ljudet så var det inga problem aty frisera henne och hon myste på och kliade mig när luvan kom åt något särskilt skönt ställe där det kliade extra mycket.
Tusen tack bästa luva.
Vi sparade både huvud och ben .förra gången rakade vi hela ponnyn benoch skalle. Men med tanke på hur hon reagerade när jag skulle raka henne och att hon stressade upp sig lite så ville vi ge henne en positiv upplevelse. Så jag är mycket nöjd över resultatet.
Tyvärr så är pärlas hagkompis lite för närgången och vill gärna äta upp hennes täcke. Så det går inte bra alls tyvärr.
Mycket tråkigt attt det är så så nu får pärla bo i en annan hage för jag har ganvarken lust eller råd att investera täcken förflera tusen för att hennes haggrannne äter upp hennes täcken. Sen hjälper det inte att pärla är brustig och hennes granne är sådär 180 imankhöjd typ.
Det som känns superkul är att det känns roligt att fara till stallet igen. jag fixar att köra ut i skogen själv. Jag kan inte låta min ångest över visst folk göra att det roliga och härliga med pärla ska förstöras över folks beteenden. Jag har lagt upp någon form av strategi över hur daker ska hanteras. Sen om det funkar i prktiken lär jag märka. Hur som helst så har jag bestämmt mig för att det ej ska få förstöra glädjen över pärlat.
Min lilla flirtkula:-)
jag är så glad över att glädjen och kärleken till denna lilla ponnyskrutt har kommit tillbaka till fullo.och nu njuter jag varje dag i stallet och längtar redan till morgondagens stalleri
Finaste ponnyplutt.
Nåja nu natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar