1år har sprungit iväg

Och fort har det gått.
Tänkte tillbaka på när jag faktiskt bestämt mig för att jag ej skulle köpa häst av diverse olika anledningar.

Å så kommer min vän på att hon ska köpa ponny till ungarna.

Jag satt dag å kväll å natt å kollade annonser pratade med G diskuterade annonser hästar å vad som var värt att åka å kolla på.

Vi åkte runt lite i närområdena å tillslut hittade dom den perfekta ponnyn som oturligt nog inte gick igenom besiktningen.
Tråkigt då det var en tokfin ponny.

Jag kan som fundera lite på detta med att folk säger att allt har en mening.

Och ibland tror jag faktiskt att det kan stämma.

För om ponnyn gått igenom besiktningen skulle det ej stå en liten brun flirtkula utanför fönstret idag.

Då hade vi aldrig kollat på de hästar vi var å kollade på efter ponnyn som ej gick igenom.

Vilket innebär att dom ej skulle ha fina thor och jag skulle inte ha pärla.
Och mest troligt skulle jag nog vara hästlös helt.

Och ju mer annonser vi kollade på började det växa något inom mig...det där härliga hästsuget :-)

Fast denna gång på mina villkor.
Den hästen jag vill ha.
Inte den hästen folk tycker att man ska ha.
Att stå upp för sig själv å göra det som man mår bäst av är faktiskt ibland verkligen komplicerat.

Jag satt i alla fall å kollade på annonser i umeåtrakten till min väns ungar å råkade få med sök på a till d ponny då det som egentligen var intressant var d ponnisar.

Den absolut första annonsen som ploppade upp var pärlas annons där hon lät som en läslig liten rodeo ponny med två virvlar i pannan å shettis russ korsning å tja....ibland inte så härliga egenskaper hos en poa. Envis som synden å söt som en karamell.

Mailade dom som ägde henne bara lite på skoj. Och fick reda på att denna lilla flirtkula hette pärla som min gamla hund jag haft och att hon helst inte skulle säljas som barnponny utan helst till nån som var vuxen å körintresserad.

Pratade med mor å far.
Å dom sa nej.
Å sen sa dom
Vad tusan vill du ha ponnyn åk ner å kolla på den är det fortfarande intressant köp henne.

Jag åkte med mina vänner och kollade på deras blivande ponny i vindeln inte långt från umeå å när vi kollat klart på deras häst så åkte vi några mil till min lilla sockerbit.
Pärla stod i kedjor i stallgången med flätad man å knopp i pannluggen å fet som en tunna. Å bara såååååå söt.

Eftersom deras vagn ej var i funktion då ena däcketcvar vikt å dom bara hade kört henne en gång på ett år så slutade det med att dom visade henne på töm å sen fick ja ta över rattandet.
Ponnyn gjorde allt. Skritt trav glp sidvärts you name it.

Jag blev kär.

Vi for hem å dom ringde mig sen någon dag senare å vi bestämde datum å hämta hem henne å fixade alla försäkrings papper å sådant.

Den 4september för exakt ett år sedan hakade vi på en lånad finka å åkte tidigt ner till umeå för att hämta hem guldklimpen.

Pärla var ett ordentligt spontanköp då jag egentligen inte alls skulle ha häst.
Och idag ett år senare undrar jag varför hon ej funnits i mitt liv tidigare.

Jag verkligen avgudar denna lilla bruna ponny.

Hon får folks hjärtan att bara smälta å man känner sig så där fånigt lycklig.

Visst har detta år varit mycket mer än guld å gröna skogar.
Det har funnits riktiga dumpar å riktiga golden moments.

Så som livet är i största allmänhet.

Men hur som helst.
Nu är hon min och kommer att förbli det hela hennes livstid.
Jag är kär.

Just nu kan jag inte göra så mycket med henne annat än borsta å mysa då gipsad fot gör att det är praktiskt komplicerat att ta sig i å ur vagn.
Så just nu är det bara pussa plyschnäsa mys.
Inte helt fel det alls.

Men klart att suget att dra ut i skogen å köra är stooor.

Då dessutom det enda dom kunde svara på om hur hon är att köra var att hon lyssnade på tömmen å verkade ha varit väl inkörd enligt nån granne som kört henne.

Då jag dessutom inte är kung på att köra och lite småtöntig så var det ju tur att hon i vagn är helt fantastisk att köra.
Underbara underbara sötnäsan pärla.

Idag fick både pärla å ella kolla in pilatesbollen. Ella tyckte förmodligen att jag är knäpp.
En så fin å gammal dam som henne leker ju inte med bollar.

Pärla däremot var rätt skeptisk till den från början men sen humpade hon runt den i hagen å det var väldigt kul att kolla på.

Fotade många fina bilder men här i träsket är allt så segt så det kommer bilder från dagens bravader imorgon när jag kommit hem. :-)

En annan lite...eller faktiskt mycket härlig ettårspresent var att ella å pärla stod länge länge å kliade varandra över staketet länge länge. Å det var inga sura miner å inga pip eller nått.
Har även förverkligat detta på både kort å film.

Även detta kommer ut i bild å film format imorgon när internätettt går lite fortare än här i skogen.

Så det jag vill säga är tack tack tack mor å far för att ni gav mig chansen att få tillbaka en stor del av mitt liv. Min pärla.
Ni har gett mig en stor motivationsfaktor i pärla å en vän för livet.
Tack mor å far för den genom tidernas bästa födelsedagspresent 12 dagar förtidigt.

Ni skulle bara veta vad det innebär för mig att ni finns.
Eller det hoppas jag att ni vet och jag vet att ni vet.
Men man kan inte säga tack för många gånger.

Så tusen tack mina älskade föräldrar.

Å tack till alla andra som var inblandade på något sätt i min pärla shopping.;-)

Nu är det slut på tillbakablickar å nu är det natt.

Puss.